När Alexander ler är det helt omöjligt att inte le tillbaka. Alexanders leende smittar av sig som förkylningsbaciller på en förskola. När Alexander ler smälter man lika säkert som att isen smälter i whiskyglaset. När Alexander ler får man ett känslosvall, större än svallvågen efter Gotlandsfärjan. När Alexander ler får man ett glädjerus, större än ruset efter en helkväll på lokal. Kort och gott, Alexanders leende skapar ren och skär lycka...

Så fint beskrivet! Härligt att följa hur Alexander utvecklas.
SvaraRaderaKramar mormor